Fallet Martinger
en fortsättning på Palmemordet


Text: STICKAN LARSSON
Research: VERONICA
 
Startsida
Vad är DSM?
Jan Gillberg
Kontakta oss
Länkar
Den talande Falken
Prenumerera
Beställ lösnummer
Beställ böcker
Ivar Kreuger
Estonia
Politiska mord
Enpartistaten

Välfärdsstaten
mot vägsände
Värsting-
journalistiken

Free voice of
Sweden

DSM-samtal
Sveriges viktigaste
opinionsledare
20-i-topplistan

online casin















 

 



Sanningen om Palmemordet
”Om sanningen om mordet på Olof Palme kommer fram,
så kommer den a tt skaka Sverige i sina grundvalar.”

HANS HOLMÉR
DN den 25 augusti 1986


Efter att kontakt upprättats mellan förre riksdagsmannen och åklagaren Jerry Martinger och tidskriften DSM i frågor med kopplingar till Palmemordet, utsattes Martinger för olika hot ävensom
skadegörelse. En del av hoten framfördes per mejl signerade ”Rådgivarna” med mejladressen jonas hedman@live.se - mejl som inte kunnat lokaliseras vad gäller avsändaren. I ett par fall vid direkt
konfrontation med för Martinger okända personer, som gått fram till Martinger för att sedan efter att ha uttalat hot hastigt givit sig iväg. Om detta redogörs i Protokollsrapport 1 (DSM 5/2008). I anledning av det inträffade inkom Martinger med polisanmälan den 7 augusti 2008. Redan fyra dagar senare - således den 11 augusti 2008 - meddelade Polismyndigheten i Stockholms län genom polisinspektör Mats Pettersson beslut om nedläggning av förundersökning. Då ingen förundersökningsledare tycks ha tillsatts torde innebörden av det meddelade beslutet inte ha varit ”beslut om nedläggning av förundersökning” utan beslut om att överhuvudtaget inte göra någon förundersökning. Som beslutsmotivering anges: ”Vidare utredning torde inte leda till åtal mot person.”

Vad som under hand fallit ut av kontakten mellan Martinger och DSM visar med växande tydlighet, att Fallet Martinger har kopplingar till Palmemordet och det på ett sätt och i en utsträckning, som tidigare inte tillåtits komma fram i offentlighetens ljus. Det gäller inte minst vad som i denna rapport nr 3 framkommer
om länspolismästaren, spaningsledaren och tillika förundersökningsledaren Hans Holmérs förehavanden mordnatten den 28 februari 1986.

Att hot med uppenbart syfte att förhindra Martinger från att genom sin kontakt med DSM ge offentlighet åt dessa uppgifter ägnade att kasta nytt och förklarande ljus över mordet på landets statsminister måste betraktas som synnerligen allvarligt - något som Justitiekansler Göran Lambertz i enlighet med sitt uppdrag har skäl att - åberopande vad som gäller som i grundlagen stadgad yttrandefrihet - rubricera som ”hot mot landets säkerhet”. Att en polismyndighet beslutar att utan att ens tillsätta förundersökningsledare besluta om nedläggning av - vad som det kan antas - aldrig inledd förundersökning gör saken än allvarligare.

Rolf Dahlgrens berättelse om Holmérs förehavanden natten då Olof Palme mördades

Vid tiden för Palmemordet hade polisinspektören Rolf Dahlgren som en av sina uppgifter att tjänstgöra som chaufför åt länspolismästaren Hans Holmér. Tjänstgöringen följde i allmänhet en på förhand uppgjord tidsplan men kunde ibland också innebära plötsliga ej planerade inhopp. Om detta berättar Rolf Dahlgren för dåvarande riksdagsmannen och åklagaren Jerry Martinger, när han någon gång i början av 1989 uppsökte denne i Riksdagshuset för att redogöra för hur han på order av Holmér utförde ett antal körningsuppdrag dagen och natten, då Sveriges statsminister Olof Palme mördades - dvs den 28 februari 1986.

Dahlgrens redogörelse nedtecknades som utförliga minnesanteckningar av Jerry Martinger. Vid ett möte våren 1986 överlämnade Martinger en kopia av anteckningarna till polisöverintendenten vid Rikskriminalpolisen Roland Ståhl. Ståhl avled plötsligt den 28 januari 2000.
Vad som här följer är ett återgivande av Martingers anteckningar, som härmed för första gången kommer i tryck.

Holmér ger Dahlgren uppdrag att hämta man vid Centralstationen


Den 28 februari 1986 var det meningen att Dahlgren skulle tjänstgöra under tiden klockan 15.00-24.00. Strax efter lunch blev han emellertid uppringd av Hans Holmér som uppgav att Dahlgren kunde vara ledig nämnda dag bortsett från att han måste utföra en hämtning på Stockholms Central under mitten av eftermiddagen. Dahlgren strök då den anteckning om tjänstgöring, som han gjort i sin dagbok samtidigt som han talade med Holmér i telefon. Som skäl för att ge Dahlgren ledigt uppgav Holmér följande: ”Jag avser inte att vara i Stockholm under kvällen.” Dahlgren vet inte varifrån Holmér ringde, men han utgick ifrån att samtalet kom från Holmérs tjänsterum på polishuset.
Holmér sade att en mansperson skulle hämtas vid Centralstationen och därefter köras till Slottskajen, där Dahlgren blev tillsagd att vänta medan mannen uträttade ett ärende. Enligt Holmér skulle mannen sedan transporteras till polishuset.


Tidpunkten för nämnda hämtning var vid ungefär den tid, då Dahlgrens tjänstgöring egentligen skulle börja, alltså någonstans kring klockan 15. Dahlgren fick uppfattningen att den person som han skulle hämta var en polisman, som kommit med tåg från någon annan del av Sverige. Att det skulle handla om en polis var emellertid enbart en gissning från Dahlgrens sida. Dahlgren kände inte heller igen den person, som han mötte vid Centralen. Enligt Dahlgren såg den hämtade mannen ut att vara en chefsperson i 60-årsåldern, men även detta var en gissning från Dahlgrens sida. Mannen presenterade sig inte ens för Dahlgren men hade inga problem att hitta fram till Dahlgrens bil, eftersom han tydligen var förberedd på såväl bilens som Dahlgrens utseende.


”Titta där går Adelsohn”


Vid Slottskajen var det mycket trångt med bilar, men Dahlgren hittade en tom parkeringsruta i den del av parkeringslängan som låg närmast Mynttorget. I samband med att mannen steg ur bilen passerade moderate partiledaren Ulf Adelsohn förbi och mannen, som inte sagt något till Dahlgren under hela färden från Centralen, sade då: ”Titta, där går Adelsohn.” Dahlgren fick inte uppfattningen att mannen på något sätt var närmare bekant med Adelsohn, bara att mannen kände igen Adelsohn när han såg denne gå in i ett av husen vid Mynttorget ett stycke från bilen.


Mannen var borta cirka tjugo minuter, men Dahlgren vet inte åt vilket håll denne begav sig. På särskild fråga uppger Dahlgren emellertid, att han är ganska säker på att det inte var till något av riksdagens hus som mannen gick, eftersom Dahlgren menar att han i så fall skulle ha sett detta med hänsyn till sin position i bilen.


Dahlgren kör på annan bil

När mannen kom tillbaka, hade han mycket bråttom och uppgav att man nu måste skynda sig till polishuset. Dahlgren blev stressad och råkade i samband med att han backade ut från parkeringsrutan köra emot en annan bil. Han steg ur sin bil och tittade på den påkörda bilen och såg då att en mindre skada uppstått på den andra bilens ena bakskärm.
Dahlgren sade till den skjutsade mannen, att man inte kunde åka iväg utan vidare utan måste ”ordna upp” det inträffade med den andra bilens ägare, men detta gjorde den skjutsade mannen upprörd. ”Det har vi för helvete inte tid med”, sade denne med höjd röst. ”Jag tar numret och ordnar den saken senare”, sade mannen, varefter Dahlgren körde iväg.


Under färden från Slottskajen till polishuset förekom inte något samtal mellan Dahlgren och den skjutsade mannen. När man kommit fram till polishuset underströk mannen att han ville att man skulle köra ner i polishusets garage, vilket Dahlgren gjorde. Nere i garaget stod två personer, som Dahlgren uppfattade som yngre polismän, och väntade på den hämtade mannen.
Dahlgren får besök av två kollegor


Efter att Dahlgren utfört skjutsningsuppdraget körde han hem till sin bostad med bilen. Han brukade ibland ta med sig bilen hem för den händelse det skulle dyka upp något ”plötsligt uppdrag”. Och eftersom den aktuella dagen hade börjat lite konstigt med ett hämtningsuppdrag trots inställd tjänstgöring ville Dahlgren vara ”på den säkra sidan”.


Vid 16.15-tiden kom två manliga kollegor på besök till Dahlgrens bostad. Kollegorna hade med sig en flaska whisky. Eftersom Dahlgren sällan drack sprit och dessutom hade en egendomlig känsla av att det skulle dyka upp något extrauppdrag under kvällen lät Dahlgren kollegorna dricka ensamma. Dahlgren gjorde i ordning lite kaffe åt sig själv och de tre satt sedan och pratade i ungefär en timme. Därefter hämtades kollegorna av den enes fästmö.

Hämtning av Holmér”ganska många milfrån Stockholm”


Bara några minuter efter det att kollegorna lämnat Dahlgrens lägenhet kom en annan polisman helt oväntat till Dahlgren. Dahlgren kände inte denna polisman närmare men vet att vederbörande jobbade nära Hans Holmér. Den besökande polismannen uppgav, att han medförde ett uppdrag från Holmér som innebar att Dahlgren, trots tidigare besked om ledighet, skulle tjänstgöra under kvällen och hämta Holmér vid en viss tid.


Dahlgren vill inte uppge på vilken plats som han skulle hämta Holmér, men säger att platsen ifråga låg ”ganska många mil från Stockholm”. Dahlgren vill inte heller gå närmare in på frågan vid vilken tid han skulle hämta Holmér eller på vilket sätt han skulle ta sig till platsen för hämtningen. På särskild fråga huruvida inte hämtningen skulle ske på vanligt sätt, dvs med bil, uppger Dahlgren att han i nuvarande läge är förhindrad att svara på detta. Men Dahlgren lovade att eventuellt återkomma på denna punkt.
Med anledning av att Dahlgren inte vill lämna några uppgifter om hur hämtningen av Holmér gick till uppstår här en lucka i berättelsen.


Dahlgren kör runt Holméri centrala Stockholm mordnatten


Dahlgren uppger sedan att han och Holmér från ungefär klockan 22.30 kryssade runt i Stockholm på ett sätt, som Dahlgren hade svårt att förstå. Holmér gav hela tiden Dahlgren order om att köra runt till olika platser. Dahlgren uppger att det nästan kändes som att han körde omkring en turist som bara skulle se sig omkring.


Vid 22.45-tiden, när man befann sig vid Mariatorget, steg Holmér ur bilen och gick fram till en husingång invid något slags hotell. Dahlgren såg hur Holmér där pratade med en annan man i porten och på vägen ut från denna gav mannen Holmér en kvällstidning. Dahlgren uppger att han på grund av mörker hade svårt att iaktta den andre mannens utseende.


Efter det att Holmér satt sig i bilen bad denne Dahlgren att vänta några minuter, medan Holmér läste något i tidningen. Därefter fortsatte färden in mot de mer centrala delarna av Stockholm. Därvid passerades olika delar av Sveavägen ett flertal gånger.


Den man som Dahlgren skjutsat under eftermiddagen hämtades vid Operan ”några minuter före 23” och åkte med i bilen runt kvarteret vid Rådmansgatan ett flertal gånger. Det verkade som om mannen och Holmér letade efter något

eller någon där. Därefter släpptes mannen av i trakten kring Odenplan. Dahlgren minns inte exakt till vilken adress som mannen i fråga transporterades.


Holmér får veta att Palme skjutits

Strax före klockan 23.30 befann man sig vid ”ena kanten av Hagagatan”. Det är oklart om Dahlgren menar den norra eller södra delen av denna gata. Holmér steg då ur bilen och gick fram till en man i 25-årsåldern cirka tio meter bort. Det verkade som om Holmér hade stämt möte med mannen, eftersom Holmér strax dessförinnan givit Dahlgren order om att köra just till denna plats. Efter några minuter kom Holmér tillbaka till bilen och berättade att statsminister Palme blivit skjuten på Sveavägen.
Färden fortsatte därefter mot den plats, där mordet skulle ha ägt rum. Dahlgren tyckte att det var konstigt att Holmér inte ville stanna på platsen, där det nu samlats en hel del folk. Men Dahlgren fick bara order om att ”rulla sakta förbi”. Dahlgren är helt säker på att han och Holmér passerade mordplatsen sju minuter efter mordet.

Holmér lämnas av och försvinner i mörkblå Volvo

Någon halvtimme senare, när man efter fortsatt rundkörning i Stockholms centrala delar befann sig på Norr Mälarstrand, fick Dahlgren order om att stanna bilen och hämta en väntande kvinna i 50-årsåldern. Kvinnan skjutsades till en adress i Sundbyberg. Dahlgren minns inte adressen, men han minns att han, en stund efter det att kvinnan lämnat bilen och man kört från platsen, upptäckte att kvinnan glömt kvar något slags jacka i bilen.

Innan Dahlgren körde från platsen såg han att Holmér steg in i en mörkblå Volvo, i vilken det förutom föraren satt minst en ytterligare person. Den kvarglömda jackan tycktes inte vara något problem, eftersom Holmér tog med sig denna, när han lämnade Dahlgrens bil.han att Holmér steg in i en mörkblå Volvo, i vilken det förutom föraren satt minst en ytterligare person. Den kvarglömda jackan tycktes inte vara något problem, eftersom Holmér tog med sig denna, när han lämnade Dahlgrens bil.

Holmérs chaufför mördades!?!

Efter att Rolf Dahlgren - Hans Holmérs chaufför under mordnatten - berättat om de körningar han utförde först på dagen och sedan på kvällen och natten den dag då Olof Palme mördades, upplevde han sig som mobbad på jobbet.

Om detta berättade Dahlgren för Jarl Hjalmarson (1), något som Hjalmarson delgav Jerry Martinger vid ett samtal den 29 oktober 1990. Vid detta samtal hade Hjalmarson berättat om ett samtal han hade haft med Dahlgren, där denne uppgivit sig vara väldigt ledsen och besviken. Dahlgren hade märkt, att de uppgifter, som han lämnat angående den 28 februari och som också Hjalmarson delgivits, ”trasslat till det” för honom. Han upplevde bland annat sig mobbad på jobbet.

För Martinger uppgav Hjalmarson också att Dahlgren sagt, att han utsatts för ”påtryckningar”. Någon ville att han skulle dementera det han uppgivit angående sina körningar på kvällen och natten den 28 februari. Hjalmarson hade försökt få Dahlgren att berätta om vem som utövat sådana påtryckningar. Det hade Dahlgren emellertid inte velat/vågat säga.

Detta att Dahlgren sagt sig ha utsatts för påtryckningar var skäl för Hjalmarson att försöka få till stånd ett möte mellan honom själv, Gösta Bohman och Dahlgren. Hjalmarson hade tyckt, att detta var något Bohman borde få veta mera om eftersom Bohman satt i Rikspolisstyrelsens styrelse. Något sådant möte kom emellertid aldrig till stånd.

Rolf Dahlgren avled sedermera. Enligt vad som brukar uppges den 4 maj 1994. Vid kontroll med Folkbokföringen finns emellertid ingen exakt dag angiven som den dag, då Dahlgren avled. Som registrerad dödsdag anges 1994-05-00. Dagen anges således med två nollor. Som svar på frågan om varför dödsdagen angivits med två nollor har Folkbokföringen förklarat, att detta är brukligt i de fall någon ”hittats död” - exempelvis hemma i bostaden där ingen annan än den avlidne befunnit sig, drunknad, påträffad död efter försvinnande eller under andra omständigheter, som gör att man inte med rimlig säkerhet vet vilken dag vederbörande avlidit. Något säkert svar på varför det skett i detta fall har inte kunnat ges - bara att det är sannolikt att Dahlgren ”hittats död”.

Rolf Dahlgren skulle i slutet av maj 1994 ha blivit 59 år.