Valet av ledande samhällsupplösare
Därför väljer DSM Anders Gerdin

 
Startsida
Vad är DSM?
Jan Gillberg
Kontakta oss
Länkar
Den Talande Falken
Prenumerera
Beställ lösnummer
Beställ böcker
Ivar Kreuger
Estonia
Politiska mord
Enpartistaten

Välfärdsstaten
mot vägsände

Värsting-
journalistiken

Free voice of
Sweden

DSM-samtal
Sveriges Viktigaste
Opinionsledare
Hundralistan

online casin




















 

 



Sverige är ett kristet land. Så hette det förr. I dag ligger betoningen på att Sverige är ett sekulariserat land - rentav världens mest sekulariserade land. I vart fall med avseende på den religion som tidigare förknippades med Sverige: kristendomen.

På detta sätt har det bland svenskar med svenska rötter uppstått ett religiöst vacuum. Samtidigt har Sverige tillsammans med en omfattande inte minst utomeuropeisk invandring fått enklaver med ofta starkt religiösa befolkningsgrupper.                        

Den respekt som visas ”invandrarreligioner” av olika slag kontrasterar starkt mot både mediernas och det politiska etablissemangets förhållningssätt till ”svenskreligiösa” grupper. Det har blivit ”politiskt korrekt” att uttrycka förakt för ”vanligt” kristna människor och deras ”konservativa” värderingar samtidigt som man ger uttryck för en inte sällan svassande högaktning för inte minst islamister - även sådana som företräder militanta ståndpunkter av extremt och hotfullt slag. För detta kluvna för att inte säga schizofrena förhållningssätt har regeringen en särskild taleskvinna: Mona Sahlin.

I valet av den person som under senare år spelat störst roll som SAMHÄLLSUPPLÖSARE, väljer dock DSM tidningen Aftonbladets sedan 1997 chefredaktör Anders Gerdin.

Gerdin och nazisthoten

Anders Gerdins namn är mer än något annat förknippat med de av Aftonbladet 1998 riggade nazisthoten mot journalisten Alexandra Pascalidou och polistalesmannen Claes Cassel. Ett grupp nynazister skulle mörda Pascalidou och Cassel. För detta hade Aftonbladet bevisen. Nazisterna hade tagit hotfulla bilder utanför Pascalidous och Cassels bostäder. Aftonbladet kunde publicera bilderna. På löpsedlar och i braskande artiklar kunde Aftonbladet skildra ett Sverige, där nazistiska mordkommandon opererade. I ett par månader tvingades Pascalidou och Cassel leva under polisbeskydd och i känslan av akut fara för sina liv.

Alltsammans var emellertid ett enda stort bedrägeri, för vilket Anders Gerdin som Aftonbladets ansvarige utgivare bär det fulla ansvaret. Journalisten Dan Josefsson kunde efter gediget journalistiskt arbete avslöja att alla hotbilderna hade tagits på uppdrag för att publiceras i Aftonbladet och på det sättet möjliggöra en lösnummerkampanj om mot Sverige riktade nazisthot. Filmerna - visade det sig - var framkallade och kopierade av Aftonbladets fotoavdelning! Josefsson skriver:

”Den enda bild nynazisterna över huvud taget hade när polisen gjorde husrannsakan hos dem var en papperskopia som Aftonbladet tillverkat och skickat till dem. Nazisterna hade givit ytterligare spridning åt hotet genom att lägga ut just denna bild på sin hemsida. Det hade de inte kunnat göra om inte Aftonbladet aktivt hjälpt dem genom att leverera bilden.”

Aftonbladet-Gerdins nazistaffär prövades sedan i tre rättegångar. I varje dom hela vägen upp till HD konstateras klart och tydligt att affären var ett enda stort bedrägeri. Anders Gerdin klarade sig dock undan allt ansvar genom att förklara, att han hade låtit sig luras av en 21-årig vikarierande reporter.                

Anders Gerdins senaste kampanj

Anders Gerdins senaste kampanj är en uppföljarkampanj för att förmå så många svenskar som möjligt att lämna Svenska kyrkan.

Sedan ett par år har Aftonbladet återkommande propagerat för utträde ur kyrkan. I fjol var det 59 000 som begärde sitt utträde. En del gör det säkert för att de av det ena eller andra skälet har någon form av trosövertygelse, som inte står i överensstämmelse med Svenska kyrkan. En del säkert därför att de upplever nuvarande ärkebiskopen KG Hammar mer som sossepolitiker än kristen förkunnare. Allt oftare hör man också Svenska kyrkan omnämnas som Sossekyrkan.

Aftonbladets utträdeskampanj har emellertid en annan inriktning fokuserad på att det går att ”tjäna pengar” på att lämna kyrkan. I ett - tvingas man uttrycka det - djävulskt skickligt ihopkommet utträdesupprop publicerat den 28 oktober 2004 har Anders Gerdin säkerligen fått många tusen av tidningens läsare att skyndsammast begära sitt utträde. Skyndsammast därför att uppropet publicerades - som det heter i kampanjsammanhang - ”just-right-in-time”. Anders Gerdin inleder detta sitt torsdagsupprop med:

”Nu är det bråttom om du vill sänka skatten med ett par tusen kronor nästa år.
Senast fredag måste du ha gått ut ur Svenska kyrkan om du vill slippa kyrkoavgiften.”

Detta att läsa under den kraftfullt satta rubriken: Tjäna tusenlappar - gå ut ur kyrkan

Sedan serveras läsaren ett åskådningsexempel på hur mycket Thomas tjänar, nämligen hela 6 500 kronor. Pedagogiskt-propagandistiskt finns den åtråvärda intjäningen infälld i Aftonbladets fotomontage i form av uppradade sedlar. Ungefär som en läcker ostbit.

Naturligtvis är ”Exemplet Thomas” valt med omsorg (frånsett att han ser ut att vara hämtad från Gerdins privatarmé av skinnskallar). För att tjäna 6 500 kronor på ett utträde måste man ha en inkomst som är lite högre än ett vanligt sjukvårdsbiträde eller en knegande småföretagare. Thomas är säljare och tjänar i år hyggliga 50 000 kronor i månaden och det är så mycket att det inte ryms i den vidstående tabell där man kan läsa in sin intjäning. Tabellens skala sträcker sig bara till modesta 30 000 kronor i månaden.

För balansens skull får prästmannen Mats Nyberg i Malmö i en notis längst ner på uppropssidan ange fyra skäl för att vara kvar i kyrkan. Denne säkert också med omsorg utvalde prästman anger som ett skäl det ”egoistiska motivet” att få gifta sig och begravas i kyrkan. Så talar en prästman och medlem i Svenska kyrkan utvald av Anders Gerdin.

Som sagt: Djävulskt skickligt och säkert med betydande ”verkaneffekt”.

Gerdin-Aschberg och Hoppets Stjärna

I samma sjukt destruktiva anda utsatte Aftonbladet i somras en av landets mest beundransvärda hjälporganisationer - Hoppets Stjärna - för ett infamt påhopp. Som exekutor förordnades tidningens ”stjärnjournalist” Richard Aschberg.

Även här handlar det om kosing och intjäning. Tvärs över ett helt uppslag skriker Aftonbladet ut att någon fått 476 500 kronor i provision. I artikeln ”avslöjas” sedan att Nils-Börje Gårdh ”tjänat 100 000-tals kronor genom att värva faddrar till nödlidande barn”. Det låter!

Vad det utpekade offret gjort är att ”fram till mars 2001 värvat 953 faddrar”. Man får dock inte veta sedan när - det vill säga under hur lång tid. Hoppets Stjärna har bedrivit fadderverksamhet sedan början av 1970-talet. För varje värvad fadder tycks det ha utgått en provision med 500 kronor.

Den person Aftonbladet valt ut för att på kvällspressvis skandalisera har genom ihärdigt arbete (om man så vill säljarbete) lyckats skaffa hundratals barn runtom i världen svenska faddrar. Vad ett fadderskap kan betyda kan inte kallhjärtade cyniker som Anders Gerdin ens föreställa sig.

På detta sätt har Nils-Börje Gårdh gjort en storartad insats i - för att uttrycka sig aningen patetiskt - den gränslösa medmänsklighetens tecken. Vad det handlat om är ett slitsamt säljarbete utan garantilön men väl provision under en följd av år. Under alla de år det gäller har han tjänat lika mycket som Thomas i fallet ovan tjänar på knappa 10 månader eller - med en näraliggande jämförelse - vad Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin under år 2002 tjänade under sju och en halv vecka eller knappt två månader. Gerdin hade nämligen detta år en veckoinkomst på 62 635 kronor! Uppgiften återfinns i en rapport avlämnad av Regeringens Förtroendekommision.

Anders Gerdin och porrmaskeraden

Men det finns också verksamhet som Aftonbladet-Gerdin ger smaskigt säljande reklam.

I ett reportage tvärs över ett uppslag med ”bilddokument” - måhända även denna gång framställda på Aftonbladets fotoavdelning (något för Dan Josefsson att forska kring) - skildras upphetsat hur hundratals tonåringar hade porrfest i Stockholm:

”Halvnakna tonåringar hade sex bakom gardinerna. 16-åriga flickor kom iklädda endast stringtrosor och push-up-behå.”

 Vi ville ordna en kul maskerad och vi har tidigare haft porrtema på hemmafester, berättar en av de båda 17-åriga festarrangörerna.

Dagen därpå följs reportaget upp. De båda festarrangörerna - Cecilia och Therése - kan nu berätta vilken succé det blev. Intresset var enormt, förklarar de och kan också genom Aftonbladet utlova fler porrfester och inte bara i Stockholm:

”Alla vill komma. Och nu har vi fått massor av erbjudanden från ungdomar från Jönköping, Kalmar, ja, hela landet.

Alla vill att vi ska åka dit och fixa en porrfest.”

En lysande affärsidé tycks det som Aftonbladet i uppenbart samarbete med flickorna Cecilia och Therése lyckats lansera. Vad en ansvarig utgivare borde ha frågat sig är:

•  Vad sänder ett sådant här reportage för signaler?
•  Vilka föreställningar om vad ”svenska flickor vill” förmedlas på detta sätt bland landets tiotusentals invandrarungdomar från i synnerhet muslimska    länder?
•  Hur många gruppvåldtäkter och rentav sexmord kan inte ett sådant här reportage i tidens förlängning inspirera och ge upphov till?

Efter att ställt dessa och andra liknande frågor och tänkt igenom de givna svaren skulle en ansvarig utgivare för NORDENS STÖRSTA DAGSTIDNING värdig uppdraget entydigt sagt: DET HÄR KÖR VI INTE! Men det gjorde inte Anders Gerdin. I stället sa han: DET HÄR KÖR VI.

Härmed har DSM avgivit sin motivering för sitt val av ANDERS GERDIN till LEDANDE  SAMHÄLLSUPPLÖSARE.

Tillbaka